den du med varje årstidsskifte byter,
snart är min sista sång till dig förtonad.
Du lärde mig att allting, allting flyter.
Och alle I, vars händer förr jag tryckte,
och Eder, som jag gav mitt hjärtas bästa,
bort ären I av skilda väder ryckte.
Vad vet en mänska likväl om sin nästa?
Har hitintills jag levat på chimärer
och sovit oskuldsfullt på sockervatten,
så vill jag kasta mina barnaläror,
som Nikodemus står jag upp om natten.
Si, jag har märkt att alla vägar kröka,
dem förr vi vandrade så barnsligt glade.
Jag vill stå upp och honom vill jag söka,
som "Eli lama schabaktani" sade.
H Löwenhielm:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar