torsdag 22 februari 2018

Topelius 200 år: Världen är så stor, så stor

Världen är så stor, så stor,
Lasse, Lasse liten,
större än du nånsin tror,
Lasse, Lasse liten.

Där är varmt och där är kallt,
Lasse, Lasse liten,
men Gud råder överallt,
Lasse, Lasse liten.

Långt det är från öst till väst,
Lasse, Lasse liten.
Borta bra, men hemma bäst.
Lasse, Lasse liten.

Z Topelius:


tisdag 20 februari 2018

Topelius 200 år: Skogsskövlingen

De plundra dig, mitt land! De sälja dig.
De slita av din varma vinterklädnad,
som drinkaren med fräcka händer säljer
sin moders tröja för ett uselt rus.
Väl var du arm i all din rikedom;
väl lät du dina sköna, stolta furor,
de dunkelgröna, jättestarka söner
av snöig nord, förmultna utan gagn;
väl var en yxa förr i odlarns hand
ljusbringaren i öde nejders skugga,
banbrytaren för europeisk kultur,
luft, frihet, mänskorätt och dagligt bröd;
men nutids yxa går som dödens lie
fram över moar, dalar, fält och kullar
och mejar utan misskund barn med gubbe,
den branta åsens sommarglade yngling
med kärrets mossbelupne veteran.
Allt faller, allt förödes. Där hon framgår,
där stupar grönskan, tystnar fågelsången,
där blottas för bebyggarns trötta öga
den vilda, döda, ofruktbara grunden
av urtids hällar, dem naturen länge
barmhärtigt dolde under skogens täcke,
och ändlös, livlös, hopplös breder sig
i härjarns spår polcirkelns ödemark.

Z Topelius:

lördag 17 februari 2018

Topelius 200 år: Kommunismens vagga

En gata. Hamburg? London? Wien? Paris?
Kväll. Mörker. Storm. Den stora spegelrutan
av en butik för alla läckerheter
från jordens hav och länder, klart belyst.
Allt dukas upp för vandrarns lystna blick,
allt doftar lust, allt skiner välbehag.
Stig in! Förnimmer du ej Herrens ord:
»Jag hungrade, och du gav mig att äta» ...
— Ja, med ett tillägg: ät, om du har guld!
Längst in i detta rika paradis
framskymta skuggor, sträckta i divanen
vid berg av ostron, hummer och champagne.
Men utanför stå, halvt i gatans mörker
och halvt förbländade av rutans dager,
vid dennas ena hörn en svulten usling,
i trasor klädd, och vid det andra hörnet
en fattig mor med ett förhungrat barn.
Du, som därinne sitter mätt vid bägarn,
driv bort dem, om de lystet stirra in!
Skjut ned dem med kartescher, om de sträcka
sin magra hand mot dina läckerheter
och säga till dig: egendom är stöld!

Z Topelius:


Älgen störtar ur skogen fram

Älgen störtar ur skogen fram,
svept i ett moln av sand och damm,
ilar till stranden ned att bada,
simmar mot vågen stark och vig,
tvärs över sjön han ämnar sig;
skjut honom ej! det vore skada.

Väl är hans hud en nyttig sak,
väl har hans kött en läcker smak,
nog kan han fångas utan fara;
låt honom dock få springa opp!
Han är så vacker i sitt lopp,
han är så glad att fri få vara.

Dromedarn är stark och from

Dromedarn är stark och from,
från Egypten man den sänder
lastad med dess rikedom,
till de närbelägna länder.
Lydigt han sin börda bär,
tröttnar sällan under färden,
och musik är honom kär
framför annat allt i världen.
Av hans mjölk man näring får,
köttet är väl hårt men smakligt,
tyger vävas av hans hår,
och vad som är huvudsakligt:
när man genom öknen far
och av törstens plåga brinner,
slaktar man en dromedar,
i vars sköt´ man vatten finner.

Björnen ovig, ful och grov

Björnen ovig, ful och grov
trives gärna högst i Norden,
söker mordiskt efter rov
och förhärjar boskapshjorden,
under hela vinterns tid
liksom i en dvala vilar,
men om våren kvicknar vid
och till nya anfall ilar.

Bispen i sin granna skrud

Bispen i sin granna skrud,
höga mössa, stav i handen,
ansågs nästan som en gud
förr, i de katolska landen;
hade manskap, förde krig,
hovstat, riddare och svenner.
Nu har tiden ändrat sig,
och de höga Andans männer
göra nu till sin bedrift:
vården av den helga Skrift
och ha ordning i sitt stift.

Amazon

Med Amazon förstods i forna dar
en kvinna som lik mannen vapen bar,
samt övats liksom han att strida
och modigt ystra hästen rida. -
Ej kvinnan mer syns i så krigiskt skick:
med sedigt glad och fridsam blick
hon rider här vid mannens sida.

"Dömer icke, så varden I icke dömde."

Själv ärbar, döm dock ej så hårt den arma!
Låt Gud åtminstone få över henne,
den trolöst övergivna, sig förbarma.
För Adams barn vi alla oss bekänne;
men "den, som vet sig oförvitlig vara,
han kaste första stenen"; så den milde,
den ende från all synd, allt orent skilde,
åt hycklarskaran än i dag hörs svara.
Dock ej att lasten skydda är hans mening,
hans, som ej blott det yttre livets hälsa
bereda vill, men främst vår inre rening,
han, som att oss från syndens välde frälsa
själv tog på sig dess skuld och led dess smärta.
Han ber för oss och bär oss på sitt hjärta,
nu kommen att förlossa, ej att döma.
En dag likväl - o, må vi det ej glömma! -
han kring sin domstol samla skall oss alla,
och evig är den dom, som då skall falla.


F M Franzén:



onsdag 14 februari 2018

I dag Sanct Valentini dag (Rondeau X)

RONDEAU X

I dag Sanct Valentini dag
en var skall söka sig en vän.
Den fröjd, som kärlek ger, skall jag
stå ensam utan del i den?

Jag tänkt vid morgonvindens drag
på detta om och om igen:
I dag, Sanct Valentini dag
en var skall söka sig en vän.

Men Doktor Sinnesro, som lag
ger alla ålderströtta män,
först känt på mina pulsars slag
och vila föreskrivit se´n

i dag, Sanct Valentini dag.

C d´Orleans:

Charles Ier d'Orléans.jpg